Förståndigt barn

"Vad prasslar du med mamma?" frågar Elsie från sin plats i baksätet när jag efter vi varit inne på Babyproffen och jag köpt sådanadär styckgodisbitar som ser ut som en kanonkula med massa laktitssmak på. "Inget särskilt" svarar jag och tror att hon ska nöja sig med det men icke! "Vill också smaka godis" säger hon och håller ut handen. Hur kan hon veta att det var godis och hur ska jag göra för att lura henne?? Enda lösningen var att lägga ifrån mig godiset och köra iväg utan den goda lakritssmaken... Jag har ett mycket förståndigt barn!

Numer frågar Els "varför då" när man ber henne om något och även fast vi är i börjar av denna fas så har jag redan kommit till korta i mina svar. Helst har jag lust att bara svara Därför, men det leder väl bara till att hon kommer ge samma svar tillbaka. Så jag förklarar och förklarar tills jag blir tokig. Då säger hon bara Jaha och går.

Idag på yogan skulle vi under avslappningen tänka oss att vi var på ett ställe där vi kände oss helt trygga och där det alltid fanns tid och kraft att hämta. Jag vill vara del av det stället för mitt barn och min man...

/C.